Skoene et al memoria

Nej, mitt nyårsfirande var inte så livat. Det var rentav såpass stillsamt att jag dagen därpå hade ork och lust att ge mig ut på skidorna runt Nydalasjön i det strålande solskenet (vilken härlig kontrast mot alla dessa bakfulla nyårsdagar). Bra start! Nu är det bara resten av året kvar, hej och hå! Förra årets nyårslöften var inte av direkt mätbar karaktär, men likafullt så vill jag nog påstå att året faktiskt blev lite mer, ja , så som jag lovade att jag ville önska att det året skulle tänkas kunna urskilja sig jämfört med tidigare år. Detta år tänker jag göra något jag aldrig har gjort förut, samt inte börja röka. Det känns lite lagom så.

Under julledigheten har jag inte gjort så många knop. Lattjat lite med datorn, läst böcker och sett på filmer. Strax innan jul satte jag ut en annons på blocket för att sälja lite datorprylar, allt det där man sparar på för att ha till “nått projekt någon gång” men jag har insett att (1) dom där projekten verkar aldrig hända och (2) om jag ska bygga något som behöver datorkraft så köper jag ett tyst litet moderkort med allt integrerat när jag väl behöver det. Jag blev (återigen) positivt överraskad över att så många är intresserade av äldre datorprylar, jag fick sålt cd-brännare, dvd-brännare, 512M minne, moderkort + processor + minne, ett 56K modem!, ljudkort samt en skruttig bärbar dator. Det blir inga stora kassaflöden men jag slipper åka till tippen med saker som fortfarande fungerar. Bra för mig, bra för miljön!

Det blev en vit jul ändå, läckert! Mörkret blev till ljus och glädjen den spred sig över Ålidhemmet. Därmed kunde jag också inleda ledigheten med ännu en skidtur på Nydalasjöns snötäckta vidder. Det gick lite tungt för jag var först ut att spåra i djupsnön, men efter ett par vändor fram och tillbaka så gled det bara fint. Öppna landskap och vacker natur på cykelavstånd, så vill jag alltid ha det. Hanna är inte lika entusiastisk, ingen tur på skidorna än i år.

Julhelgen i övrigt har varit slapp och skön som sig bör. Jag funderade lite på hur vi har firat jul/nyår tidigare år. Förra året var ju morsan här, det var trevligt. Året innan så var Karin och Mattis här, också trevligt. 2005 var vi hos syrran i London och innan dess firade vi i Lidköping några år. I år var vi home alone jag och Hanna och hade det väldans mysigt. På julbordet fanns det bl.a. vegetabilisk rom (tångcaviar), sill av aubergine, rökt ost och hemglödgat vin. Några dagar före jul bakade vi fudge, knäck och kornflakesgodis. Och så byggde vi ett pepparkakshus som faktiskt blev ganska snyggt om jag får säga det själv. Första plåten missade vi att lossa på pepparkakorna direkt efter vi hade tagit dem ur ugnen, så dom satt fast ordentligt. På julafton gick vi en promenad till Nydalasjön och fikade och på kvällen såg vi en jättecharmig romantisk film som vi fick i julklapp av Camilla & Co, den hette The Science of Sleep. Och så julklappsutdelning det förstås, jag fick: Kina reseguide, knivvässare, film, doftljus, bok om sömn, choklad, pengar. På juldagen var vi på bio och såg Yes Man med Jim Carrey (han satt bredvid och kastade popkorn hela filmen). Filmen var riktigt rolig! Och över förväntan eftersom vi hade läst en ljummen recension om den. Recensenternas tid är förbi. Länge leve IMDB!

På julafton kväll hörde vi brandbilar åka förbi men vi tänkte inte mer på det. På natten vaknade Hanna och tyckte det luktade rök, men hon somnade om. Nästa morgon läste vi om förödelsen. Tre stora lägenhetshus fick omfattande brand-, rök- och vattenskador. Tack och lov så var det ingen som brann inne men många blev bostadslösa och fick sina personliga ägodelar förstörda. Hoppas de får den hjälp de behöver för en ny start.

Från onsdag till söndag åkte jag och Hanna på minisemester till London för att fira morsan som fyllde 60 år. Vi bodde hos Camilla och Feña och hade det väldigt trevligt. Deras barn, Emma och Sebastian var så ordentliga och på bra humör. Barnen var lite mer morgonpigga än oss andra men på morgonen var de lugna och tysta när de visste att vi andra låg och sov. När vi var där förra gången i somras var det mer bråk och ståhej, då hade Sebastian ont i magen. Vi kom fram på onsdag kväll, åt middag och snackade lite. På torsdagen åkte vi en tur i The London Eye. Sen besökte vi Garden museum där det dels var en utställning om trädgårdsmästaren Beth Chatto och så fanns det en trädgård med ett gäng olika växter. Museet var inget speciellt tyckte jag, orkade inte läsa all text, men morsan är ju intresserad av sånt och förhoppningsvis tyckte hon det var lite intressant. Däremot fanns där ett café med en väldigt mumsig vegetarisk buffé av det lyxigare slaget. På kvällen åt vi finmiddag hemma, Camilla hade gjort en god räksoppa och en efterrätt och Hanna och jag lagade huvudrätten - ungsbakad lax, potatis och hollandaisesås. Efter det var vi proppmätta. På fredagen gick vi på shopping längs Oxford street och Regent street. Vi var en sväng på Harrods och köpte praliner och strosade omkring och kollade saker som var svindyra. Sen skulle vi köpa leksaker till barnen så vi gick till Hamleys som är ett femvåningshus med alla tänkbara leksaker. Det var fruktansvärt! Massvis med folk, skrikande barn och skrikande försäljare som kastade små flygplan och gummibummeranger som man nästan måste ducka för. När man hade kommit förbi såpbubbel k-pisten och ut därifrån så var man ganska mör i skallen. Vi slöt upp med Camilla o co på en resturang. Halvvägs in i middagen blev Hanna magsjuk så vi skippade efterrätten och tog en taxi hem. Nästa dag gick vi på musikalen Lejonkungen. Bra musik och fantastiskt fantasifull koreografi. På kvällen gick vi till champagnebaren på morsans hotell och drack lite champagne. Nästa dag åkte vi hem.

Hemresan var ungefär som förra gången då vi var i London. Denna gång var Hanna illamående av magsjukan och jag hade skitont i halsen och frös. När vi kom till Arlanda var det snöstorm, ja till och med orkanstyrka och många flyg var försenade. Vi skulle ha lyft 21:10 men det blev fem timmar försenat. Vi var glada när vi väl kom iväg iallafall. Vid fyra-tiden var vi hemma och däckade i sängen.

I år åkte vi till Uppsala över Valborg för att hälsa på Hannas broder David. Vi kom dit på tisdagen och började med att gå en sväng på stan, köpte dricka på systemet och ett par svindyra (1400kr) jeans på Carlings. Vi planerade och köpte käket som vi skulle ha på valborg och sen fick vi faktiskt en guidad rundtur i staden där David berättade om lite byggnader och historia. Han hade riktigt bra koll så det var roligt. Vi såg flera av nationshusen, slottet, universitetet, astromoniska observatoriet, domkyrkan, Ekonomikum och en anatomisk teater som var byggd för att utföra dissektioner inför läkarstudenter. På kvällen gick vi på resturang Il Gusto och där slöt även Carl en gammal kompis från Lidköping upp. På valborgmässoafton var vi uppe hyffsat tidigt för att se på forsränningen där studenter åker på sina hemmabyggda flottar nerför fyrisåns forsar. Själva flottarna var inte mycket att hurra för, men det var skön stämmning där med massa folk som satt och förfestade klockan 10 på morgonen. Sen gick vi och lunchade och festade i parken vid Ekonomikum. Det var Hanna, David och jag, ett par kompisar till David och lätt 5000 andra personer där. Otroligt mycket folk, band som spelade och strålande solsken. Vi strosade sedan vidare till Slottsparken för att se rektorns traditionsenliga uppenbarelse på balkongen och därmed startar champagnegaloppen och galenskapen. Stockholms nation var värst, där stod verkligen alla och sprutade på varandra. Men vi gick inte in där för vi var VIP på Gästrike-Hälsinge (GH) nation, så vi gick förbi den långa kön och upp till nationshusets privata festvåning (övervåningen). Där bjöds på laxsnittar och utsikt över studenter ute på gården som sprutade champagne och dansade till ett band som spelade. Riktigt riktigt nice. Sen gick vi hem till Davids kompisar och grillade och såg en film. Valborg ska firas i Uppsala, så är det bara!

När man fyller ett kvarts sekel så är det ju lite speciellt så jag fick tänka till lite extra vad jag skulle hitta på till Hanna. Det är inte så lätt alla gånger när hon säger att hon har allt hon behöver. Nåväl, några av presenterna var friluftsprylar (ficklampa, vandrarsockar, fällbara bestick) samt en mugg med fototryck på. På eftermiddagen fick hon en 75 minuters ansiktsbehandling på IKSU och efter det såg hon väldigt avslappnad ut och doftade gott av diverse olika oljor. På kvällen gick vi på vårt livs första opera - Poet and the Prophetess. Det var bra men kanske inte lika bra som de musikaler jag har varit på. Det kanske är något som växer om man går på fler operor och lär sig mer. Bäst var symfoniorkestern, det är alltid härligt att höra riktiga akustiska instrument. Efter operan gick vi till Gretas restaurang för en lättare middag och vi delade en flaska vin.

En annan dag hade Hanna bjudit hem kompisar från plugget till kalasfika med tre olika bakverk. Då var det trångt men trevligt i lilla lägenheten.

Ring, klocka ring! Eller som vi stod och tjoade nyårsnatten 2003 på torget i Lidköping - Ring, muskel ring! Glada i hågen av berusningsdrycker var vi och morgonen därpå inleddes det nya året traditionsenligt med huvudvärk och baksmälla. Årets nyårsfirande var väldigt lugnt både i jämförelse och absoluta mått. En mysig hemmakväll med matlagning, tv-spel, film och kolla lite fyrverkerier vid tolvslaget. Jag kan inte minnas när jag vaknade på nyårsdagen senast utan bakfylla så detta kändes fräscht och nytt. Visst hade det varit trevligt med en festlig middag tillsammans med några vänner, men det klaffade inte detta år.

Människan har ett behov av struktur och planering och nyåret kan med lite vilja och ansträngning kännas som ett logiskt avslut och början på något nytt. Det kräver lite vilja och ansträngning för egentligen är det ju inte så logiskt att det skulle hända något speciellt just vid årsskiftet. Men nyårslöften är faktiskt det som skiljer oss från djuren! Löftena kräver att man likt en tidsmaskin färdas fram i tiden och föreställer sig ett bättre jag och samtidigt funderar på hur man ska ta sig dit. Det är det medvetna tänkandets rationella plan för hur vi ska bli lyckligare. Jag läste en artikel om hjärnan och att man har upptäckt att det är det undermedvetna som är vår verkliga resurs, så man kanske ska ta allt det där rationella och tråkiga med nypa salt. För mig och de flesta andra tror jag nyår mest är ett tillfälle att passa på och förändra saker som vi gått och tänkt på men inte tagit tag i. Och det är ju bra. Ännu bättre är att försöka bli bättre på att uppskatta det man redan har. Som Èmile Coués gamla mantra - varje dag och på alla sätt blir jag bättre och bättre. Det tycker jag är fint.

Så mina löften för 2008 är av mer icke mätbar karaktär, mer som en riktning, en vektor utan längd!

• Vara snällare mot miljön och mot mina medmänniskor
• Träffa lite nya vänner med andra intressen
• Läsa roliga och intressanta böcker
• Sluta dricka massa saft
• Stretcha

Året 2007 är till ända. Ett varmt och skönt och händelserikt år. Välkommen 2008!

Årets julfirande har varit helt utan stress, resor och måsten. Både jag och Hanna är långlediga till den 7:e januari och det enda vi har planerat är att vi ska ta det lugnt. På julaftonsmorgon kom mor min med tåget, hon bodde hos oss i tre dagar och vi hade ett väldigt trevligt julfirande. Ätit en massa har vi gjort. Morsan hade ett halvt julbord med sig i resväskan och vi hade också varit på ICA Maxi och handlat mycket mat så vi fyllde kylskåpet och fick lägga ut resten i balkongkorgen, tur att det var nollgradigt ute! Så på julafton så gjorde vi i princip två saker, lagade mat… och åt mat. Och öppnade julklappar såklart. Morsan önskade sig en talbok men istället fick hon en minimini mp3-spelare fulladdad med talböcker. Hon vände och vred och funderade ett bra stund innan hon hajjade vad hon skulle ha den där lilla plastmanicken till. Hanna fick ett smycke av mig, en handgjord sjöstjärna i glas. Bland annat. Och jag fick ett presentkort till att gå och lyssna på en symfoniorkester på Norrlandsoperan. Bland annat. Och så fick jag en ploj t-shirt av Lars samt en riktigt rejäl kniv från jobbet. Av mor fick vi en elvisp och av Sören och Anette fick jag ett bälte och Hanna en massagegrej för huvudet. Samt en sån där liten rysk mössa som tyvärr var på tok för liten för Hannas huvud. Vi var tvungna att googla lite innan vi listade ut att det egentligen var en brödpåse.

Det hör ju julen till att även frossa i sig en hel del onyttigt godis och dricka; Hanna gjorde knäck och ischoklad och under tiden satt jag i tomteverkstaden och sydde en julduk. Till dricka rörde vi ihop vår egen vinglögg, den blev mycket smarrig. Vi köpte även en flaska hjortronvin som var rätt sliskigt men gott i små mängder. Paradisask, pepparkakor, whisky och annat mums. På juldagen var det fint väder så då gick vi en promenad över den istäckta Nydalasjön och på annandagen var vi på stan och fyndade på mellandagsrean; nya jeans, bäddset i satin och assietter. En kväll spelade vi Alfapet och Rappakalja men vi insåg att Rappakalja på tre personer funkar väl lite sådär halvdåligt eftersom när den första personen gissar på en förklaring som inte är din så måste ju detta vara den korrekta förklaringen. På kvällarna såg vi film: Masjävlar samt Grabben i graven bredvid. Det har varit en slapp och skön jul, och roligt att ha morsan på besök.

I fredags var vi på en föreställning med profilteatern tillsammans med Ida och Lars. Mätta och belåtna var vi för Hanna och jag hade bjudit på tre-rätters middag hemma hos oss. Avokadotoast till förrätt. Grönsakspaella till huvudrätt och gino med vaniljglass till efterrätt. Enligt programbladet så skulle En kvinna i Svart vara en skräckteater men inget gick som de hade tänkt så det blev en komedi istället! Det hela var faktiskt ganska lustigt. Det var ljuset som krånglade, meddelade de lite teatraliskt i början av föreställningen. Alla trodde såklart det var en del av showen. Teatergruppen å andra sidan hoppades väl att det skulle lösa sig om de bara kunde improvisera lite och ge ljuskillarna en chans att åtgärda det tekniska. I slutet satt hälften av publiken kvar och undrade om det var ett skämt eller om det verkligen var något fel på ljuset som blinkade från och till. Till slut lyckades de övertyga oss att föreställningen faktiskt var inställd och flyttad till den 11:e januari. Då gör vi ett nytt försök. Det ska bli kul att se vart dom började improvisera.

Ännu en nybakad doktor på avdelningen, denna gång var det Ninas tur. Disputationen går till så att respondenten försvarar sin avhandling mot opponenten och betygsnämnden. Opponenten är docent eller professor inom ämnesområdet. Ledarmoten i betygsnämnden däremot är docenter och professorer från olika vetenskapliga discipliner vilket innebär att frågorna som kommer upp kan vara helt utanför ens område, men det är också det som är lite roligt att höra hur respondenten hanterar dessa. Efter knappt tre timmar var det avklarat, hon blev godkänd och vi bjöds på smörgåstårta. Under de tre år som jag har jobbat på FoU så har inte mindre än fyra personer disputerat - det är Per, Nils, Christer, Nina, och Fredrik har tagit licenciat. Skulle jag vilja doktorera? Möjligen… om jag upptäcker en frågeställning som är intressant och en lämplig handledare. Å andra sidan så gillar jag att jobba så tillämpat som jag gör idag, jag tycker jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden och arbetsuppgifterna är varierande. Ja det är helt enkelt nått som får mogna fram det där. På kvällen igår var det middag och fest i folkuniversistetets festlokal nere på stan. Massor av fina tal från kollegor, släkt och vänner hyllade Nina med alla tänkbara superlativ. Maten var utsökt; först bjöds på välkomstdrink och olika tilltugg på tandpetare. Till förrätt snittar med en skaldjursröra. Huvudrätten var potatisgr(at)äng och ett kycklingpaket med vitlöksost innuti och som hölls ihop med bacon. Dessären en otroligt krämig cheesecake med chokladbitar och chokladsås. En hel del sångnummer var det också under kvällens gång. Gästerna fick stå ut med FoU singers, dvs oss kollegor, som sjöng Wiskey in the jar samt en blues men med helt nya texter som skulle passa firandet av Nina. FoU leftovers hade även dem ett fantastiskt bidrag, i princip egenkomponerad men med viss inspiration av “Den makalösa manicken”. Som tur var så kom det så småningom en riktig trubadur och de som vet hur man gör fick lov att dansa lite.

Idag vaknade jag kl. 07 och gick upp av nån anledning. Nu är jag trött.

Idag blev vi glatt överraskade när Ballongflyg i Väst ringde och berättade att vädret såg lovande ut för att flyga idag. Enligt prognosen så skulle det mojna mot kvällen och senare skulle vinden vända. Vi var ett gäng på 9 förväntansfulla personer som träffades på stan vid kajen. Vår pilot Per släppte iväg en väderballong och bestämde att vi skulle åka till Hissjö. Väl där släpptes en ny väderballong och Per bestämde att vi hellre skulle åka vidare till en plats i Tavelsjö. Han verkade lite virrig ett tag där men senare fick vi reda på att han har flugit ballong i 30 år och har gjort ca 1800 turer så vår oro var obefogad. På en grusplan intill en fotbollsplan i Tavelsjö lastade vi av korgen från släpet, monterade brännaren och började veckla ut den gigantiska ballongen. Med hjälp av två bensindrivna fläktar fylldes ballongen med luft tills den var uppblåst, därefter tändes brännaren och vi hoppade i korgen. Strax därpå lyfte vi och gled långsamt långsamt över trädtopparna. Förbi en glavplats inne i skogen. Över tavelsjön som låg stiltje. Makligt framåt med 5-10 km/h. En gång var vi ändå uppe på maxhöjden 500 meters höjd. Som lägst låg vi på mindre än 50 meter och jag rörde faktiskt vid en grantopp! Vi såg Holmön, Holmsund, Umeå stad och lite närliggande sjöar. Skrämde slag på kossor på en bondgård, jag har aldrig sett kor springa så fort. Det var rätt varmt och skönt däruppe, dels för att vi följde med vinden så det var vindstilla, dels för att brännaren fungerade som en 8000 hästkrafters infravärme. Per berättade att förr så var kyrkorna det bästa riktmärket men idag tecknar de flesta städerna en ännu tydligare profil i horisonten, nämligen värmeverken. Dåva Deponi och tornen vid Himlastigen syntes på långt håll. Efter en timma och 20 minuter var det dags för landning på en gräsplätt bredvid ett hus. Det såg inte helt lätt ut och vi landade i lutning på en backe men det gick bra. Sen döptes vi i Champagne, enligt tradition, till markgreve och markgrevinna av Flurkmark. Vi fikade tillsammans innan vi åkte tillbaka till stan. Det var verkligen en minnesvärd 30-årspresent! Det finns ett gäng bilder i Fotoalbumet, samma login och lösen som vanligt.

Det fanns en tid då födelsedagarna verkligen betydde avancemang i livet. Låt gå för att jag tjuvstartade lite med moppen och körde innan jag var 15 men att fylla 16 var en stor grej för då får man köra lätt MC. Jag skaffade en Honda TZR och en Honda CB Twin samt även en Yamaha Kawasaki KX motocross. Skinnpaj, hårdrock och fullt ös på alla växlar, det är underbart att tänka tillbaka på hur tuff man var, eller åtminstone kände sig. Odödlig absolut. Gjorde mycket dumt absolut. Drack Absolut. Att fylla 18 var också stort. Bilkörkortet kvitterades ut snarast möjligt och jag köpte en skruttbil som jag hade mycket roligt med. Min mor har glömt bort hur roligt det var men jag minns. Sen fyller man 20 och får gå till Systemet, jag gör inte vågen men det är ju alltid nått. Sen är man så myndig man bara kan bli, minsann! I söndags fyllde jag så trettio år. Det känns faktiskt mer speciellt än jag trodde det skulle göra. Framför allt så känns det inte som jag trodde det skulle göra. Man känner sig aldrig gammal, det är bara att inse. Hela livet har jag trott att folk som varit äldre borde vara så vuxna och annorlunda men nu har jag fattat att man stannar i lekstugan hela livet och att livet kan vara nog så allvarligt redan när man är barn. Jag är nöjd med mitt liv och jag är där jag vill vara. Men om jag ska tro min fysiologibok så går det dock bara utför efter man fyllt 30. Muskelstyrkan avtar och minnet degraderas. Det skulle krävas hård träning och avancerat sudoku framöver om jag skulle hålla mig på topp! Som tur är så är jag inte i närheten av toppen så det finns goda möjligheter att förbättra åtminstone min idrottsliga förmåga många år framöver.

På födelsedagen bakade vi tårta och åt smarriga praliner, sen på kvällen gick vi på en resturang som heter Gretas. Där beställde vi bl.a. svärdfisk och det var något nytt - konsistensen var fast, nästan som en köttbit. Finfina presenter fick jag också. Den stora presenten från Hanna är en flygtur i en luftballong. På onsdag den 12/9 lyfter vi om vädret tillåter och svävar över Umeå. Det ska bli jäkligt kul och jag ska försöka ta lite bilder när vi är där uppe. På jobbet bjöd jag på tårta idag. Jag blev glatt överraskad av att jag fick en present även där - en sjua 14-årig OBAN wiskey. Yummy!