Skoene et al memoria

TFTC! Det betyder ungefär tack för kaffet fast på geocaching-språk (thanks for the cache!). Skattletandet har fått en liten nytändning nu när jag och Markus har varit ute två gånger. Förra helgen tog vi två cachar och bommade på två. Dom vi bommade på var en som var placerad mitt på strömpilens parkering, samt en som tydligen ska ligga under kolbäcksbron. Idag var vi ut en sväng igen. Det var kyliga minusgrader och under eftermiddagen föll snön ett vitt täcke på marken. Men riktigt trevligt! Vi var en sväng på Glödheta glashyttan och kollade på Helenas lerdrakar som dom hade bränt och glaserat (med koppar) idag, riktigt tjusiga. Sen var det dags att börja skattjakten. Först tog vi två cachar på Teg, den ena var mycket listigt inborrad i ett dött träd, jag blev förvånad att Markus kunde hitta denna. Sen åkte vi till flygplatsen för att fika lite medhavda bullar, kladdkaka och glögg. Skönt var det att komma in i värmen. Dom håller på och bygger om där inne. Ut i kylan igen och en lång promenad till andra sidan landningsbanan, där ute i bushen hittade vi nästa burk med lite småprylar och en loggbok. Vi tog ytterligare en cache som fanns på Ön och sen åkte vi till kolbäcksbron för att göra ett nytt försök att hitta denna, vi lyckades inte. På min profilsida på geocaching.com loggar jag alla cachar jag tar. Det är 9 hittade och 4 bommade hittils. Plus 3-4 st som vi har hittat runt Nydalasjön som inte finns med längre på denna sida.

Min utrustning var inte riktigt optimal för dagens strapatser. Dels var mina joggingskor inte särskilt varma efter man hade trampat igenom isen på några ställen ute i skogen och på fältet. Dels vore det trevligt om GPSen (handdatorn) var vattentålig, nu är man ju rädd att den ska pajja när det snöar och regnar. Nåväl, den har ju funkat bra hittills iallafall. Men ett par rejäla kängor ska jag nog köpa vid tillfälle. Utebutiken har rea inom några veckor sa dom idag när vi var där. Jag köpte ett liggunderlag som jag ska ha när vi åker till London nästa vecka, Thermarest Trail Pro. Den är 5 cm tjock och väger 910 gram, jag prioriterar liggkomfort framför vikt!

Vilken grej! Solande strålsken hela helgen å dé va fest å skön musik! Hanna och jag och Jonas slog upp våra tält uppe vid skogskanten där ingen skulle komma snubblandes över våra tält eller väcka oss tidigt med sin festivalbandspelarmusik. Det tog ett tag innan vi hade fått fast alla pinnar och snören så vi hörde de första två banden på visst avstånd men sen gick vi dit och fick både ljud och bild. Mitt i natten gick vi på tur för att hitta en geocache. Vi letade rätt länge och skulle just ge upp när Hanna fick syn på gömman. Ge inte upp! Masade oss i säng vid halv fyra-tiden, sov som kungar och drottningar och vaknade sedan vid nio. På lördagen vågade jag mig på årets första (svenska) dopp där i Byviken. Vi gick en sväng till lanthandeln och handlade frukost och några muggar på loppis. Vilket härligt ställe här vore att ha sommarstuga på! Det finns även 80 bofasta här på ön. Tänk att bo och jobba här, hur skulle det kännas? Skulle tiden räcka till bättre till allt man vill göra om man levde här på ön? På lördagen var det nio konserter och på söndag färjade vi hem. Bäst var Lise & Gertrud, Ewert Ljusberg och Berndt Johansson, Lena Willemark och Mats Öberg, Säkert! och Maja Josefsson. Ungefär i den ordningen. Mycket humor och musik man inte lyssnar på annars och Solja Krapu läste dikter. Lena sjöng på Älvdalsmål, ett härligt fornnordiskt urspråk som fortfarande talas, och sjungs. Det är vackert, som isländska. Allt annat än vackert var det när Ewert härmade instrument. Här en låt med imaginärt munspel.

Höstdagjämning, vi packar juice och snask i ryggsäcken och beger oss till Nydalasjön för att samla solstrålar och en gömma. Det var skönt väder idag, vi fotade lite och satt vid strandkanten och läste. På hemvägen följde vi GPS:ens kompass till en gömma som var placerad inne i en jordkällare nära sjön. Snart kommer snön och allt fryser till is.

Höstfukt och snorblåst. Under hösten och vinterhalvåret är jag en samlare av lågintensivt molande förkylningar känns det som. Det är inte värre än att man kan göra det man brukar, bara att allt går lite långsammare. Träningen blir förstås lidande men i övergången mellan virusinfektionen och halsontet har jag ändå lyckats klämma in några pass. I fredags blev det lite löpning (~1000 kcal) och i lördags simmade jag 1.5 km - personligt rekord! Jag vet, det är inte det minsta imponerande men jag har just lärt mig tekniken, från hundsim till humanoidsim på 3 simpass. I söndags geocachade vi vid Nydala. Första gömman var en microcache med en filmburk och däri låg en lapp med en formel för hur man skulle räkna ut koordinaterna till slutgömman. Inga problem, GPS:en ledde oss till en grillplats där vi slog oss ner och mumsade i oss lite chokladkaka och betraktade höstens skådespel. Sen cyklade vi hemmåt igen. Det är en fröjd att cykla nu sen jag bytte kedjan. Den gamla gick av, så rostig var den. Nu svävar cykeln fram.

På jobbet händer det en hel del och för omväxlings skulle så håller jag inte alls på med utveckling och programmering. De senaste veckorna har jag skrivit en förstudie om tekniska lösningar för hemsjukvård. Nu i veckan har jag varit på två dagars workshop om IT-stöd för vård och omsorg och sånt är ju alltid lärorikt. En annan spännande del av jobbet är när vi demonstrerar tekniken för olika intressenter. Förra veckan var det en delegation från Kina. Denna vecka var det folk från Gävle och Uppsala och på torsdag en delegation från ministeriet i Ryssland. Det blir lite märkvärdigt på nått sätt när det man säger översätts av en tolk.