Musik i stereo
Om musiksmakens evolution
Jag älskar att lyssna på musik och har alltid gjort. En konsert som tar fart och lyfter. En förstagången-upplevelse av en ny artist eller ett nytt album som får en att rysa av välbehag. Med rätt ackompanjemang till mitt humör så känner jag mig mer levande, som att musiken hjälper mig att gå in djupare i känslan jag redan hade. Oftast är det så, musiken förstärker, förskönar. Sällan sätter jag på något glatt om jag känner mig nere, det skulle inte kännas rätt. Musiken genom åren har mycket riktigt följt mitt humör genom åren, från rebellisk tonåring med punk och hårdrock på hög volym till melankolisk rock och poesi, vidare genom dataålderns elektronica till dagens mer balanserade musikdiet. Glamrock, jazz, folkmusik, svenskpop, flipflop allt går ner. Dock, klassisk musik och dansbanden sparar jag till pensionen. I dagsläget består musikdieten av följande sammansättning:
Folkmusik
- Rosenbergs Sjua
- Gåte (norge)
- Ali Farka Toure (afrika, mali)
- Kraja
Rock & Pop
- Mew
- David Gray
- Sebadoh
- Bob Dylan
- ColdPlay
- Stina Nordenstam
- Kings of Convenience
- Jose Gonzalez
- Interpol
- Mika
- Laleh
- Kjell Höglund
- Snow Patrol
- Dream Theater
Jazz
- Ella Fitzgerald
- The Real Group
- Esbjörn Svenssons Trio
- John Coltrane
Och slutligen, bästa albumet genom tiderna:
Atomic Swing - A Car Crash Into The Blue